De arbetade för en bättre skola med bra bilder och god läsning. 2017-06-09T11:27:18+00:00

Project Description

Folkskolans pionjärer

VID FÖRRA SEKELSKIFTET arbetade många debattörer och lärare för att folk­skolan skulle bli bättre. Bra bilder och god läsning var en målsättning. På folkskollärarnas uppdrag skapade konstnärer och författare fantasifulla, spännande och vackra tidningar, böcker, bilder och planscher med mottot ”Endast det bästa är gott nog barnen.”

Möt folkskolans pionjärer!

Läsvärt om pionjärerna

FRIDTJUV BERG (1851–1916) är en av svensk skolas stora förgrundsgestalter. Fridtjuvs far var folkskollärare i Finspång, där han byggde upp en mönsterskola. Fridtjuv utbildade sig genom att själv läsa in sina ämnen, men ville inte ta studenten. Läroverkens undervisning var ”meningslös och glädjelös”, tyckte han.
År 1873 valde han att studera vid en dansk folkhögskola. Där var pedagogiken präglad av nya demokratiska tankegångar. Saga, sång, litteratur och historia var viktiga i undervisningen. Läxor och utantilläsning stod inte på schemat.
Fridtjuv utbildade sig till folkskollärare, skrev läroböcker, arbetade med barnbiblioteket SAGA och var ledande inom Sveriges Allmänna Folkskollärareförening.
I den epokgörande boken ”Folkskolan som bottenskola” förde han fram idéer om en gemensam skola för alla barn – oberoende av samhällsklass. Han strävade efter högre kvalité i undervisningen i folkskolan och att öppna vägen till läroverken för alla elever.
Fridtjuv Berg var liberal riksdagsman och ecklesiastikminister (utbildningsminister) i två regeringar. År 1906 drev han igenom den senaste svenska stavningsreformen. Det skulle vara enklare att stava, så hv och fv blev v och dt blev t. Den stavningen gäller fortfarande.
Fridtjuv Berg mötte ofta hårt motstånd, särskilt från konservativa politiker. Men hans stora insatser för att höja folkskolans kvalitet och lärarkårens status, och hans strävan för en demokratisk skola, kom att påverka skoldebatten under hela 1900-talet och banade väg för dagens grundskola.

ALFRED DALIN (1855–1919) var under många år verksam som lärare i Huskvarna. Huskvarna Samrealskola, som tillkom på hans initiativ, var den första i landet där pojkar och flickor blandades. Han arbetade också aktivt i Sveriges Allmänna Folkskollärareförenings styrelse. Han ingick bland annat i en kommitté som ville förnya folkskolans pedagogiska material. Särskilt missnöjd var man med ”Läsebok för folkskolan”, som kommit ut år 1868 och trots omarbetade upplagor inte ansågs hålla måttet.
Tillsammans med Fridtjuv Berg tog Alfred Dalin initiativ till en ny serie läseböcker för folkskolan, ”Läseböcker för Sveriges barndomsskolor”. Målet var att engagera de skickligaste författarna och konstnärerna – och det lyckades verkligen.
Två blivande Nobelpristagare medverkade: Selma Lagerlöf med ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”, och Verner von Heidenstam med ”Svenskarna och deras hövdingar”, som handlar om Sveriges historia. I ”Från pol till pol” skildrade upptäcktsresanden Sven Hedin världens geografi. För de yngsta eleverna skapade läraren och författaren Anna Maria Roos nya läseböcker: ”Sörgården”, ”I Önnemo” och ”Önnemofolk”. Alfred Dalin gav också ut diktsamlingen ”Svensk vers”. Den nya bokserien blev en enastående framgång som trycktes i enorma upplagor.
För att också ge folkskolan tillgång till nya bilder för undervisningen, arbetade Alfred Dalin med konstnärer som Julius Kronberg och Nils Kreuger. Deras skolplanscher var, precis som de nya böckerna, ett stort bidrag till god läsning och bra bilder för folkskolans barn.
ELLEN KEY (1849-1926) växte upp på en herrgård och undervisades framför allt av guvernanter i hemmet. Hon studerade också i Stockholm och vid danska folkhögskolor. Som ung fick hon vara sekreterare åt sin pappa, som var riksdagsman.
När Ellen Key var i 30-årsåldern arbetade hon som lärare i Anna Whitlocks privatskola och var särskilt intresserad av en pedagogik som fokuserar på elevens egen utveckling.
Som debattör och skribent hade Ellen Key ett stort inflytande både i Sverige och utomlands. Hon talade bland annat för kvinnlig rösträtt, yttrande- och tryckfrihet, folkbildning, i fredsfrågor och för barnets rätt till respekt och bättre villkor.
År 1898 skrev hon i tidskriften ”Ord och bild” en artikel om ”Patriotism och läseböcker”. Hon säger att hon drabbas av svår avundsjuka varje gång hon ser Norges nya ”Læsebog for folkeskolen”: en läsebok, hvilken öfverträffar allt hvad man af en dylik kan hoppas, medan vår svenska ”Läsebok för folkskolan” öfverträffar allt hvad man af en sådan kan frukta. Den svenska läseboken var inte författad för barn, menade hon. Bakom den norska läseboken stod författaren Nordahl Rolfsen, som tillsammans med flera av Norges främsta vetenskapsmän, diktare och konstnärer skapat ett verk i fem delar direkt för barn. En sådan läseboksserie, av Sveriges bästa författare och konstnärer, ville Ellen Key ha i Sverige också – och det skulle snart bli verklighet.
År 1900 slog Ellen Key igenom internationellt med sin mest berömda bok, ”Barnets århundrade”, som översattes till 26 språk. Boken bidrog till att samhället allt mer började sätta barnens bästa i centrum.
FOLKSKOLLÄRAREN EMIL HAMMARLUND (1853–1910) var en av initiativtagarna till Sveriges Allmänna Folkskollärareförening. Han var mycket aktiv i styrelsen i många år och ordförande 1895–1906. Som liberal politiker arbetade han för folkskolans och folkskollärarnas sak i Riksdagen. Hans arbete hade stor betydelse för att höja folkskollärarnas tidigare låga status.
Emil Hammarlund startade 1881 Svensk Läraretidning på uppdrag av Sveriges Allmänna Folkskollärareförenings styrelse. Den blev omgående ett oumbärligt organ för folkskollärarkåren och det lånade startkapitalet kunde betalas tillbaka redan efter något år. Emil var redaktör för tidningen i 25 år.
Också Amanda Hammarlund (1854–1935) var folkskollärare. Från år 1891 gav makarna tillsammans ut tidningen Jultomten, som blev en stor succé. För utgivningen av både barntidningar och Svensk Läraretidning bildades efter en tid Svensk Läraretidnings förlag. Goda intäkter framför allt från Jultomten bidrog till att Barnbiblioteket Saga kunde startas år 1899.
Makarna Hammarlund arbetade för högsta tänkbara kvalitet i de allt fler publikationerna för barn. De anlitade de främsta författarna och konstnärerna, men vände sig också till folkskollärare över hela landet för att få bidrag. Ett stort antal fantastiska verk kom på det sättet att förvaltas av förlaget, som ägdes av folkskollärarnas förening – många av verken ägs nu av Lärarstiftelsen och återges i den här utställningen.
Efter Emil Hammarlunds död drev Amanda förlaget och avlöstes så småningom av Henrik Wranérs dotter Signe. Sveriges Allmänna Folkskollärareförening övergick med tiden till vad som idag är Lärarförbundet, som bland annat ger ut Lärarnas Tidning, Svensk Läraretidnings efterföljare.
ELSA MAARTMAN (1874–1953) växte upp i Stockholm och gick i den privata Whitlockska skolan, där Ellen Key var hennes klassföreståndare. Elsa utbildade sig till teckningslärare vid Tekniska skolan (dåtidens Konstfack). Som nyexaminerad lärare arbetade hon några år i sin gamla skola, samtidigt som hon skapade sin första bilderbok ”Sagan om den lilla, lilla gumman”.
År 1897 gifte sig Elsa med konstnären och teologen Natanael Beskow (1865–1953) och flyttade till den nya villastaden Djursholm strax utanför Stockholm. Här bodde också Alice Tegnér, som undervisade i musik.
Det var Elsa som illustrerade den första sagan i den allra första boken i Barnbiblioteket Saga år 1899. Hon tecknade också till Jultomten och andra barntidningar, medverkade ofta i Saga-serien och skapade många egna bilderböcker och sagoböcker. Hennes läsebok ”Vill du läsa?” kom ut på 1930-talet och blev en stor framgång. Här använde Elsa Beskow både nya bilder och berättelser och material från sina tidigare bilderböcker. Tillsammans gav Elsa Beskow och Alice Tegnér ut några av våra mest kända visböcker, bland annat ”Mors lilla Olle” med barnvisor och ”Nu ska vi sjunga – en sångbok speciellt för folkskolan”.
CARL LARSSON (1853–1919) växte upp i Stockholms fattigkvarter. År 1860 började han i Ladugårdslands fri- och fattigskola, där han fick vara monitör. Hans lärare upptäckte snart hans konstnärliga begåvning och som 13-åring blev han anmäld till Konstakademiens förberedande teckningsskola. Han fortsatte sedan sin utbildning vid Konstakademien till 1876, samtidigt som han hela tiden arbetade. Han försörjde sig bland annat genom att illustrera tidningar och böcker.
I flera år bodde sedan Carl i Frankrike där han träffade konstnären Karin Bergöö (1859–1928). De gifte sig och bodde växelvis i Stockholm och Dalarna tills de år 1901 flyttade till Sundborn för gott. Carl och Karin förvandlade ett vanligt, litet hus till ett hem som blev världsberömt. Familjens sju barn och deras vardag var ofta motiv i sin pappas akvareller, som både ställdes ut och publicerades i vackra böcker med personliga texter. Carl Larsson blev vår främste skildrare av familjelivet och hemmet i varma, klara färger. Överallt var barnen i centrum.
Carl var en av Sveriges mest omtyckta konstnärer med en mycket omfattande produktion. När Sveriges Allmänna Folkskollärareförening sökte konstnärer för bättre bilder till skolbarn var Carl Larsson ett givet val. Han skapade bland annat många verk direkt för tidningen Jultomten och illustrerade också många sagor. Skolbarnen skulle få tillgång till god konst. Carl och Karin ville också och att alla barn skulle få möjlighet att läsa vidare efter folkskolan – precis som de själva hade fått göra.
SELMA LAGERLÖF (1858–1940) utbildade sig vid Högre Lärarinneseminariet i Stockholm. Efter sin examen undervisade hon vid Elementarläroverket för flickor i Landskrona i tio år.
Selma anlitades år 1901 av Sveriges Allmänna Folkskollärareförening, för att skriva en ny läsebok för folkskolan. Hon var redan då en väl etablerad författare, men tackade med stor glädje ja till uppdraget. ”Jag vill, att ungdomen genom sin läsebok skola få riktigt reda på sitt eget land och lära sig älska och förstå det, även litet ha reda på dess många hjälpkällor och utvecklingsmöjligheter så att de inte rusa åstad till Amerika vid första lockelse …”, skrev hon i ett brev. Arbetet med boken tog lång tid. Folkskollärare från de olika landskapen bidrog till berättelsen och Selma gjorde många resor över landet.
Som liten hade hon haft en bok med en bild av en pojke som flyger på en fågels rygg. Nu skulle hon berätta om Nils Holgersson, som är elak mot djuren hemma på gården i Skåne, straffas av en tomte och förvandlas till en pyssling. På Mårten Gås rygg färdas Nils genom hela Sverige och upplever det ena äventyret efter det andra. Han får hjälp av djuren och hjälper dem också själv.
”Nils Holgersson underbara resa genom Sverige” kom ut i två delar 1906–1907 och blev utomordentligt uppskattad i skolorna. Den översattes till ett 60-tal språk. När tidningen Le Monde lät sina läsare rösta fram 1900-talets mest minnesvärda böcker kom Nils Holgersson med som enda svenska bok. År 1909 fick Selma Lagerlöf Nobelpriset i litteratur.
”ETT AV MINA FÖRSTA BARNDOMSMINNEN har jag från en afton, då jag i Kalmar satt vid fönstret i min mors knä och såg på solnedgången. Den var så vacker. Jag frågade henne vad det var där bortom solen och hur jag skulle komma dit. – Det är landet östanför sol och västanför måne, svarade min mor.”
”Att jag ritat mest för barn kommer sig nog av att jag alltid älskat barn, och att jag gärna velat visa barnen något av det fagra sollandet östanför sol och västanför måne.” Så berättar Jenny Nyström (1854–1946)
i ”Barndomslandet”, en av böckerna i Saga-serien.
Jenny Nyströms pappa var folkskollärare och kantor. Hon själv fick en gedigen akademisk konstnärlig utbildning, trots att hon levde i en tid när kvinnans viktigaste uppgift ansågs vara att sköta familj och hem.
År 1875 gjorde Jenny på eget initiativ illustrationer till den mycket kände författaren Viktor Rydbergs saga ”Lille Viggs äventyr på julafton”. Viktor Rydberg tyckte om teckningarna och Jenny fick också illustrera hans dikt ”Tomten”. Jenny var nu på väg att skapa bilden av den svenske tomten. Det var troligen hon som första gången målade tomten med röd luva.
Jenny Nyström gjorde omslagen till en lång rad nummer av tidningen Jultomten och hon medverkade också i många andra tidningar och böcker för barn. Hon illustrerade över 340 barnböcker och hennes bilder prydde även romaner, historieböcker och sånghäften. Hon blev en av Sveriges mest folkkära och produktiva illustratörer.
JULEN 1912 KOM EN NY LÄSEBOK i två delar för de yngsta skolbarnen: ”Sörgården” och ”I Önnemo”. De var skrivna av Anna Maria Roos (1862–1938). Hon var en av de många kritiker av dåtidens läseböcker som nu fått möjligheten att skriva intressanta och roliga böcker för barn. Böckerna skrevs på uppdrag av Sveriges Allmänna Folkskollärareförenings redaktionskommitté, ledd av Alfred Dalin. De illustrerades av Brita Ellström, Ingeborg Uddén och Stina Beck-Friis. Alfred Dalin hade gett noggranna instruktioner om böckernas innehåll, som skulle vara vardagsnära, begripligt för barnen och förmedla kunskaper i hembygdskunskap och naturlära. Anna Maria löste uppgiften genom att skapa en ramberättelse om en lantbrukarfamilj som hon följer genom årstiderna. Böckerna blev en fantastisk framgång och kom att användas av många generationer skolbarn. År 1946 hade ”Sörgården” tryckts i 1 200 000 exemplar och ”I Önnemo” i 1 050 000 exemplar.
Anna Maria Roos var utexaminerad från Högre Lärarinneseminariet i Stockholm, en läroanstalt som utbildade kvinnliga lärare främst för de högre flickskolornas och samskolornas räkning, men hon arbetade aldrig som lärare. Hon målade, komponerade och skrev för både barn och vuxna. Flera visor av Anna Maria Roos finns med i skolsångboken ”Nu ska vi sjunga”.


Henrik Wranér föreläser utomhus vid ett folkskollärarmöte i Stockholm år 1903. Foto: Österlens museum.

En mycket aktiv lärarkår

FOLKSKOLLÄRARNA ORGANISERADE SIG TIDIGT på lokal nivå. Redan år 1880 grundades en nationell förening, öppen också för småskollärare. Det var Sveriges Allmänna Folkskollärarförening, SAF. Kåren drev framför allt att folkskolan skulle ge alla samhällsklassers barn en gemensam grundläggande utbildning, högre kvalitet i undervisningen, minskat inflytande för kyrkan, en lärarutbildning med koppling till pedagogik som vetenskaplig disciplin, bättre fortbildning och anställningsvillkor. Folkskollärarna var en mycket aktiv och drivande yrkesgrupp.

LÄRARE FRÅN DE NORDISKA LÄNDERNA samlades regelbundet till föreläsningar och diskussioner på stora skolmöten. Internationella impulser kom också från de pedagogiska avdelningarna, som enskilda länder bidrog med vid de stora världsutställningarna i Europa. Svensk Läraretidning förmedlade den tidens skoldebatt och information. Den grundades år 1881 av Emil Hammarlund, som var en av styrelsemedlemmarna i SAF, liksom Fridtjuv Berg och Alfred Dalin. Dessa tre gestalter skulle få ett stort inflytande över folkskolans utveckling.

HENRIK WRANÉR KOM ATT SPELA EN CENTRAL ROLL som redaktör för Svensk Läraretidning, författare och översättare. Hans bearbetning av Robinson Kruse publicerades i Barnbiblioteket Saga och kom att bli den svenska standardversionen för barn och ungdomar.