Ulf Starks berättelse om en skoldag på 1800-talet. Läs och lyssna. 2017-03-10T14:09:40+00:00

Project Description

Fredrikas historia: träskorna

Av Ulf Stark

Pst! Kvarnen kommer!
Jag varnade dom andra, fast det var förbjudet.
Kvarnen – vi kallade honom så – var vår lärare Kvarnstedt.
Vi var 27 elever i min klass. Jag var en av dom bästa så jag fick bli monitör. Jag var nästan som en lärarinna.
”Fröken Björk” kallade dom andra mej. Det tyckte jag var roligt.
Hela förmiddagen hade vi pratat om Gud.
Vi hade pratat om när Jesus gick på vattnet på Genesarets sjö.
– Hade han skor? undrade August.
Han hade nämligen fått sitt första par skor som han var så stolt över att han hade hållit dem i handen hela vägen till skolan.
– Sch! sa jag för att inte Kvarnen skulle höra.
Nu hade vi räkning – sjuans tabell. Den hade vi haft i läxa.
Mest satt Kvarnstedt i katedern och rökte sin pipa medan jag och dom andra monitörerna hade hand om klassen.
Han var noga, Kvarnen. Man skulle vara ren och snygg. Nu såg jag att August stod och sov. Det är säkert: han kunde sova stående! Han var så trött för han måste jobba så hårt när han kom från skolan. Han höll sina händer vid sidorna. Dom var alldeles röda.
Och lortiga! Han hade säkert sprungit hem och grävt upp morötter eller potatis på frukostrasten eller planterat det ena eller andra.
– August! Jag skakade honom. Fram med händerna.
Kvarnen hade stannat upp framför en av grupperna och tittade på deras griffeltavlor. Han skulle bli kvar där ett tag. Trodde jag.
Jag tog fram min näsduk och torkade av det värsta. Jag ville inte att August skulle få stryk. Man visste aldrig med Kvarnen.
Just då kom han fram till oss med pekpinnen i handen.
– Kallar ni det här att räkna! röt han.
– Nej, sa August.
Kvarnen granskade August händer.
– Du vet vad jag tycker om smutsiga händer.
– Ja.
– Och så låter du Fredrika snygga till dej?
– Jag har ingen näsduk.
– Egentligen skulle din bak få smaka på den här, sa Kvarnen och viftade med pekpinnen. Men idag är jag på mitt allra bästa humör. Men den här ska du ha om halsen. Och du har misskött ditt uppdrag, Fredrika. Du skulle ha anmält till mej, inte hjälpt honom i smyg.
Han hängde skylten som det stod OREN på om August hals. Den skulle han få bära resten av dan. Och jag fick skylten som det stod SKAM på, för att jag skulle skämmas.

När skolan var slut så sparkade August till en sten så att träsulan i hans högersko sprack. Det fattades bara det, snyftade han. Nu får jag stryk hemma.
Det var ju hans första par skor. Vad skulle han göra?
– Kom, sa jag.
Jag tog honom till morbror Teodor som snickrade möbler: stolar och skåp och allt möjligt. Jag gick ofta dit för det luktade så gott av trä.
– Laga sulan får du göra själv, sa morbror. Här är trälim så att du kan limma ihop den. Sen måste sulan torka under natten.
– Tack, sa August och bockade. Men vad ska jag säga hemma?
– Det får du tänka ut själv, sa jag. Och kom ihåg att tvätta dej i morgon.
Sen gick jag hem och skämdes inte ett dugg.

Mer om Ulf Stark

FÖRFATTAREN ULF STARK har skrivit länge. Men det stora genombrottet kom 1984 då han fick pris för barnboken ”Dårfinkar och dönickar”, som också blev en populär teveserie. Sedan följde flera prisbelönta böcker och succéer som:
”Kan du vissla Johanna?”, ”Jaguaren” och ”Min vän Percys magiska gymnastikskor”, där Ulf gör en utflykt i sin egen barndom.

TILL UTSTÄLLNINGEN har Ulf Stark specialskrivit tre berättelser, där han gör nedslag i historien och låter tre olika personer berätta. Möt Fredrika, läraren Kvarnen och läs mer om landet Augustsralien:
Fredrikas historia: träskorna >
Morsdagspresenten >
Upptäcktsresanden August >

LYSSNA.
Du kan även lyssna på när Ulf Stark läser sina berättelser:

Fredrikas historia: träskorna

Upptäcktsresanden August
Morsdagspresenten